När det blåser på månen

Min resa i kents musikaliska universum fortsätter. När det blåser på månen var den första singeln som släpptes från debutalbumet. Det känns nästan högtidligt att ge sig på denna låt eftersom att den är speciell på så många sätt. Men jag gör ett försök så får vi se vad det blir.

Låtskrivande/komposition

Det första som bör nämnas är att När det blåser på månen inte går i 4/4-takt som den vanligaste taktarten i pop- och rockmusik. Istället har vi att göra med en låt som går i 6/8-takt. Så typiskt kent att komma på en sån grej! Min första tanke var att detta är den enda av deras låtar som går i denna taktart, men så av en slump kom Columbus från Tillbaka till Samtiden upp när jag lyssnade på shuffle på Spotify, och den går faktiskt också i 6/8! Och just det! Frank och Vad två öron klarar också, den senare i 3/4 i och för sig men ändå spännande att tre av elva låtar på debutalbumet är 6/8 alt 3/4. Hade inte tänkt på det förrän nu.

I övrigt är När det blåser på månen en storslagen och känsloddad gitarrindielåt som likt Ingenting Någonsin blir mer och mer explosiv allteftersom. Den slutar i ett ylande crescendo och en röst som gör en nedräkning från tio till noll. Jag är förstås otroligt nyfiken på att veta vem denna röst tillhör. Någon som vet?

Något jag fastnat lite extra för i denna låt är den korta gitarrslingan på en takt som dyker upp innan varje vers samt innan slutdelen (där manglet börjar). Där spelar gitarren E Eb G E Eb G G (en oktav upp). Grejen med detta är tonen Eb är en s.k ackordsfrämmande ton och rent musikteoretiskt blir tonen Eb en -5 (minusfemma) i tonarten vilket kommer som en total överraskning, men det är också otroligt snyggt. Låten går i Am där kvinten (den femte tonen i skalan) är E. Eftersom att Eb är ett sänkt E så räknas det som en minusfemma. Jag är dock lite osäker på om det är Am eller G som ska räknas eftersom att de spelar ett G precis innan. I G blir Eb istället en plusfemma. Ok, hyfsat krångligt alltså. Jag tror att vi släpper det...

Arrangemang/instrumentering

På När det blåser på månen är melodican tillbaka med besked. Ett instrument som jag har lite svårt att bestämma mig för om jag gillar eller inte. Jag tror inte att bandet hade valt det instrumentet om de hade spelat in en platta idag. Men det var som jag skrev i analysen av Ingenting Någonsin inne med melodica i svensk indie under den tidsperiod och det ger ju verkligen en tidstypisk vibe om inte annat.

I övrigt är det inga konstigheter i instrumentering och arrangemang. Ännu en gång lyckas de med konststycket att få sången att nå fram trots ett jäkla liv från orkestern. Jag gillar mixen av akustiska gitarrer som hörs framförallt i mellanspelet innan andra versen samt när Jocke sjunger "Är jag en astronaut". Det blir en snygg kontrast mot de stökiga refrängerna och såklart slutet med de larmiga gitarrerna och slamriga trummorna. Förut gillade jag inte alls när det blev sådär stökigt i slutet, det var jobbigt för öronen. Numera älskar jag när det lever om utav bara helvete. Smaken utvecklas helt enkelt. Vad tycker du? Hiss eller diss för skrammelkent?

Produktion

När det blåser på månen håller samma stil som övriga låtar. Produktionen är stilren och trots att plattan snart har 30 år på nacken så är ljudkvaliteten hur bra som helst. En grej som imponerar på mig är att de fram till och med Vapen och Ammunition spelade in alla låtar live tillsammans i studion. Det innebär alltså att alla måste spela rätt under en och samma tagning för att de ska kunna gå att använda det som spelas in. Det är enligt mig det mest genuina sättet att skapa musik på, men tyvärr är det inte så vanligt idag. Jocke pratar massor om detta i podcasten Behind the music som släpptes häromveckan. Lyssna gärna, så otroligt intressant!

Jag måste förresten bara nämna en detalj som jag tycker är lite rolig i produktionen av den här låten. På två ställen hör man att basen är en aning ostämd, dvs precis innan "är jag en astronaut"-partierna. Jag är inte säker på om den egentligen är ostämd eller om det handlar om att det bara är en lite skräpig bas han spelar på. Jag gissar att de inte hade råd med så dyra instrument vid den tiden. Eller så är det någon effekt som gör att det låter så. Lyssna mellan 1:00 till 1:03 så får ni avgöra själva. Jag älskar iallafall att det skevar lite.

Bästa textrad

Och du ska ta mig härifrån

Nu när det blåser på månen

Nu när vi fyllt alla hål

Nu när vi fyllt alla hålen

Helhetsintryck

För många är När det blåser på månen en stor favorit från första plattan. Jag tycker om den lätt desperata känslan, men för mig är den inte en av skivans höjdpunkter. Jocke sjunger grymt bra och jag gillar stämmorna, men annars känns den lite uttjatad faktiskt.

Vad tycker du om När det blåser på månen? Skriv gärna en rad med dina tankar och känslor kring låten.

Kärlek och respekt

/Kicki