Jag vill inte vara rädd

När det blåser på månen slutar i ett ylande crescendo som sedan övergår i introt till Jag vill inte vara rädd. En midtempolåt med en refräng som etsar sig fast. Detta är ännu en av låtarna från debuten som har skumma ackordsföljder som bryter mot allt vad musikteori heter. Kanske är det den konstigaste av alla när jag tänker efter. Bara en sån sak att bas och gitarr inte slutar på samma ton, gitarrerna slutar på ett Am och basen på ett C. Ett medvetet val eller av misstag? Vad tror du (jag tror själv att det är högst medvetet)

Låtskrivande/komposition

I sig är det en rak rocklåt med intro, vers, brygga, refräng, vers, brygga, refräng, solo, vers, brygga, och till sist en avslutande dubbelrefräng.

Själva byggstenarna känner vi igen, det är i ackordens sammansättning det händer. Med tanke på låtens ackordsföljder är det beundransvärt hur Joakim lyckas få till en så pass enkel sångmelodi ovanpå detta. Jag tänker att detta är en av byggstenarna bakom kents unika sound. De väljer sällan den enkla vägen rent harmoniskt men lyckas ändå skriva låtar som låter förhållandevis enkla.

Ackorden i versen är C//Am7//F//Bm x2. De tre första är väldigt vanliga att kombinera i popmusik. En av de mest flitigt använda ackordföljerna är C//Am//F//G. Men istället för att gå till ett G som fjärde ackord väljer de ett Bm som bryter av totalt. Underbart!

I bryggan spelar de F//G7//Am//Ab//F//Fm. Även detta är otroligt kreativt och eget skrivet. Låten går i Am och att slänga in ett Ab i detta är lite lagom galet och oväntat. Även i refrängen dyker Ab upp och den första refrängen avslutas med ett Bb vilket också inte är så normalt i tonarten. Ackordet som avslutar solot (B-dur) sticker även det ut och där är enda gången det förekommer i låten.

Jag förstår om detta är helt obegripligt för dig som inte har någon koll på musikteori, men det handlar om att vi är vana att höra vissa harmonier och dessa kommer från att vissa ackord och toner hör ihop mer än andra. För att lära dig mer om detta rekommenderar jag att du googlar på "Kvintcirkeln" som grund att stå på.

Arrangemang/instrumentering

De instrument vi hör på Jag vill inte vara rädd är trummor, bas, gitarr och sång. Trummorna spelar en hel del med öppen hi-hat för att få ett hårdare sound. Jag tror minsann också att jag hör ett dubbelstamp lite här och där från herr Mustonen. Gitarrerna varierar mellan att spela med relativt rent ljud och distat. Basen driver på och i delar av verserna ligger den ensam tillsammans med trummor och sång, ett smart sätt att skapa dynamik i en låt. Något som är lite ovanligt är att just på denna låt är det nästan inga körer. Bara på bryggan finns det en understämma, i övrigt är sången bara dubbad på refrängerna (dvs att man lägger på flera lager av leadsången för att få lite fetare sound).

Produktion

Ljudbilden på denna låt är densamma som på övriga spår. Jag tycker mig ana att Nille Perned har gett trummorna lite mer utrymme i mixningen på denna låt än de första fyra. Min känsla är att de nog inte lagt oceaner av tid på just denna låt, den är lite skev men det passar bra med dess budskap.

Bästa textrad

Somliga vet att dom är starkare än andra

Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad

Somliga lever för att pina varandra

Innerst inne är vi likadana

Jag tror att människor gör så av gammal vana

Helhetsintryck

Detta är en låt som växer ju fler gånger jag hör den. Textmässigt är temat intressant, det är sällan man hör någon sjunga om det våld som män riskerar att utsättas för till exempel på väg hem från krogen. En av de bättre låtarna på skivan och jag gillar framförallt de stökiga trummorna..

Nästa låt på plattan är Vad två öron klarar. En av Joakims mest obehagliga texter enligt mig. I analysen av den berättar jag varför.

Kärlek & Respekt

//Kicki