Ingenting Någonsin

Intro

Nu har det äntligen blivit dags för en av mina favoritlåtar från kentplattan; Ingenting Någonsin. Och tydligen är detta även Joakims favorit från debuten.

Vad är det då som är så bra med den? Jag gillar den framförallt för att sången är helt utflippad och galen. Det sägs att Jocke drack massor med Gammeldansk och rökte hundra cigaretter för att få till sången som ligger en oktav nedanför melodin på verserna. Det låter helt jävla skadat men det är ändå så grymt kreativt och roligt! Lyssna i lurar efter just detta så kommer du få en intressant stund ;)

Låtskrivande/komposition

Ingenting Någonsin är ett ganska tungt och mörkt albumspår skulle jag säga med ett härligt manglande från mitten av låten. Den börjar snyggt med ett trumintro och sedan kommer en gitarrmatta in samt en slinga på gitarr som upprepas.

Efter tre verser och några mellanspel landar låten i ett superlångt outro som manglar på med ett enda ackord (ett B-dur). Det finns vissa likheter med Blåjeans i och med att det dröjer länge innan vi får någon slags refräng (i detta fall när Jocke sjunger Ingenting Någonsin en massa gånger). Det är på många sätt lite befriande att lyssna på musik som inte har så klassiskt vers/refräng/vers/refräng/stick- upplägg.

Arrangemang/instrumentering

Vi hör trummor, bas, elgitarr + akustisk gitarr, sång/kör och melodica (som spelas av Jocke). I övrigt så är detta en låt som tidstypiskt blir mer och mer stökig allt eftersom.

Produktion

Det är larmigt och stökigt med bullriga trummor och gitarrer med mycket diskant. Mitt i ljudbilden ligger melodican som får det hela att låta väldigt mycket 90-tals-indie. Av någon anledning var det instrumentet mycket populärt på den svenska indiescenen under en period. Det tydligaste exemplet är The Wannadies som vid den tiden var aktuella med låten You and Me Song (lyssna här), där sångerskan Christina Bergmark spelar just melodica. Detta är förstås inget sammanträffande eftersom att Nille Perned som producerar kent också ligger bakom plattan Be a girl med The Wannadies, där You and Me song är den låt som inleder albumet.

Just på Ingenting Någonsin har jag svårt att urskilja basen från alla bråkiga gitarrer. När jag lyssnar i lurar förstår jag varför, basen är väldigt distad vilket gör att den smälter ihop med kompgitarrerna och Jockes Gammeldansk och cigarett-röst. Basen spelar även i relativt högt register vilket bidrar till att den kan misstas för en gitarr. Om jag känner dessa herrar rätt tror jag att det är ett högst medvetet val att ha det så. Det ska låta trasigt och grötigt, nästan lite åt Shoegaze-hållet. Ett av de band som Jocke har sagt att han inspirerades mycket av under den här tiden är brittiska Ride. Dessa influenser tycker jag skymtar fram just på denna låt.

Bästa textrader

Dom säger att jag varit elak

Aldrig har jag varit rak

Dom säger det är fel på hjärtat

Men ingenting har aldrig slagit så hårda slag

Helhetsintryck

Detta är helt klart en av de konstigaste men också bättre låtarna på albumet. Jag sörjer att jag är för ung för att ha kunnat se bandet live när denna låt fanns med på setlistan, det måste ha varit en fantastisk upplevelse att stå i publiken och höra Ingenting Någonsin framföras. Skrammelindie när det är som bäst.