Blåjeans

Varför får jag inte på mig dina blåjeans?

Intro

Blåjeans är den första låten på debutalbumet från 1995. Albumet som gavs ut av skivbolaget BMG släpptes den 15 mars 1995. Plattan är producerad av Nille Perned och består av tio låtar med skön skrammelindie som förgylls med melankoliska melodier och Joakim Bergs säregna texter. Plattan vann en Grammis för bästa rockgrupp 1996.

Det var lite bakgrundsinfo, men nu tycker jag at vi kastar oss rakt in i analysen!

Låtskrivande/komposition

Blåjeans är något så ovanligt som en kentlåt med övervägande durackord. En låt i mid-tempo som överlag ger en i kentsammanhang relativt glad känsla ur ett musikaliskt perspektiv. Kikar man på ackordsanalysen så består introt enbart av durackord.

Redan i introt infinner sig det typiska tidiga kent-soundet där trummor, bas och gitarr tillsammans skapar en förväntan inför första versen. Något som är intressant är att det dröjer ända till 1:53 in i låten innan vi får höra någon slags refräng, där Joakim upprepat sjunger hooken "Varför får jag inte på mig dina blåjeans?". Det var först när jag lyssnade med noggrant på låten som jag insåg att det tar så pass lång tid innan refränger kommer.

En sista detalj som är värd att nämna är låtens slutackord, som är ett Db7. Egentligen är det inget konstigt att avsluta med ett 7-ackord, men kanske inte just i denna genre. Detta är något vi hör på många låtar i kents tidiga karriär, att de gärna använder sjuor och maj7 - kanske som ett sätt att göra musiken lite mer intressant?

Arrangemang/instrumentering

På låten hörs gitarrer, bas, trummor och sång + kör. Så klassiskt det kan bli i rocksammanhang.

I Blåjeans får vi stifta bekantskap med Samis intelligenta gitarrspel - hans karaktäristiska slingor hörs framförallt i verserna, och det är verkligen en sån stor del av kentsoundet. Martins basspel kommer också få mycket uppmärksamhet i denna blogg. Basister hamnar ofta lite i skymundan, men inte i kent.

Just detta med att alla i bandet är så jämlika är något som är otroligt unikt med detta kent. De är otroligt skickliga på att arrangera sina låtar så att alla instrument får det utrymme de förtjänar, och eftersom att de är så grymma instrumentalister vet de precis hur de ska spela för att inte krocka med varandra i ljudbilden. Jag blir ofta imponerad över Martins basgångar, han lyckas sticka emellan med små vandringar och finesser på precis de rätta tillfällena, samtidigt som att han vet när det funkar bäst med raka åttondelar. Och tillsammans med Markus trumspel uppstår alltid magi.

Uppbyggnad

Intro

Vers1

Mellanspel

Vers2

Refräng jättelänge

Instrumental del + outro

Slut

Produktion

Producenten Niklas "Nille" Perned låg under 90- och tidigt 00-tal bakom de största indiepopframgångarna under den tiden som The Wannadies, Broder Daniel och bob hund. Perneds produktioner är ofta skramliga men på ett kontrollerat sätt. Det är stökigt men finns alltid en dynamik och luftighet i låtarna.

Gitarr:

På Blåjeans har leadgitarren försetts med en flanger-effekt (är iallafall min gissning, det kan vara en phaser-pedal, men jag tror inte det) som gör att det låter som att riffet får en svepande karaktär. I övrigt finns en relativt clean gitarr som spelar slingor på verserna och på mellanpartierna kommer distade gitarrer in.

Bas:

Något jag gillar med basen på Blåjeans är att den spelar stämmor med gitarren på de instrumentala delarna. Redan på denna låt tycker jag att man hör att Martin har ett finurligt förhållande till sitt basspel. Han tänkte utanför boxen helt enkelt och jag gillar det!

Trummor:

Jag har egentligen inte så mycket att säga om trummorna, mer än att de är tidstypiskt slamriga. För den riktigt nördiga kan jag rekommendera att lyssna på The Wannadies platta "Be a Girl" från 1994. Den är precis som kents debut från 1995 producerad av Nille Perned och trumsoundet på de båda plattorna har många likheter.

Sång & kör

Joakim är världens mest självklara frontfigur och leadsångare från första tonen på Blåjeans. Självklart har han utvecklats som sångare sedan debuten men känslan och det personliga uttrycket finns redan här. Det är också roligt att höra att han leker med stämsång på precis rätt ställen.

Bästa textrad

Kanske var det en dröm

Kanske är min hjärna tumlad och tömd, urblekt och tvättad

Annars hade jag aldrig glömt

Helhetsintryck

Blåjeans är inte min favoritlåt direkt, men den är en av de bästa låtarna på debutskivan. Den har ett skönt och avspänt sväng och den passar perfekt som öppningslåt på albumet.