Så blev jag ett kent-fan

Året är 1998, jag är 14 år och har sommarlov. Jag åker på Hultsfredsfestivalen i början av sommaren, fast jag egentligen är på tok för ung. Mitt starkaste minne från den festivalen är att känna marken gunga när 20000 personer hoppar i takt till Rage Against the Machine. Så mäktig känsla!

Några veckor senare får jag höra att bandet kent kommer spela live i den lilla byn Nordmaling. Det kommer gå gratis bussar till och från konserten, som passande nog också har gratis inträde.

Jag har vid den tidpunkten inte så bra koll på kent, men kommer på att jag ju fått den där skivan som har ett gult omslag med ett flygplan på (Isola) i julklapp av min storebror ett halvår tidigare. Han tycker att de är alldeles för deppiga för hans smak, men tänker att det kanske kan vara något för mig. Jag letar fram skivan, lyssnar in mig och börjar peppa inför spelningen.

Jag och ett gäng polare tar den där gratisbussen de cirka fem milen söderut från Umeå. Det ösregnar och jag har ett minne av att det finns ett tivoli och att jag fått tag i alkoläsk som precis hade börjat säljas på Systembolaget. Trots att det är mitt i sommaren i norra Sverige (dvs ljust dygnet runt), gör regnet att det blir mörkt och ruggigt. Det kommer visa sig vara en perfekt inramning till en spelning med kent.

Vi befinner oss alltså på en lerig och halkig fotbollsplan i Nordmaling. Regnet öser ner, men vad gör väl det när de absolut coolaste och snyggaste människorna jag någonsin sett kliver ut på scenen? Mitt starkaste minne (kommer inte ihåg så mycket, det är ju trots allt c:a 25 år sedan...) är att Sami ser ut som en rockgud med en cigg i mungipan, svart skinnjacka och busig blond frisyr som jag tycker är såååå snyggt på killar. Jag är såld och inser där och då att jag kommer att älska detta band för evigt.

Efter att ha sett kent live den gången lyssnade jag oavbrutet på Isola i flera månader. Jag började extrajobba i en skivbutik i stan och skaffade kent och Verkligen så fort jag bara kunde. Ett starkt minne är när Hagnesta Hill släpps 1999. Jag minns fortfarande känslan när jag hörd introt till Kungen är död första gången. Total eufori och magi.

Jag kan erkänna att mitt kentlyssnande har gått i perioder. Men jag återvänder alltid.