Jag fick chansen!

Det såg länge mörkt ut för mig att kunna ta mig ner till Stockholm och 3Arena för konserten den 21 mars. Jag hade en biljett till spelningen, men när det väl började närma sig fanns inga pengar till flygresan. Boende har jag gratis hos min pappa som bor på Kungsholmen (precis som Jocke...).

Jag hade under januari, februari och mars verkligen försökt på alla sätt och vis att få in nog med jobb till företaget för att kunna köpa en flygbiljett. Men på måndagen samma vecka som konserten skulle äga rum började jag inse att det var kört. Känslan var någon slags blandning mellan panik, självömkan och bottenlös sorg. Jag skulle missa den största händelsen i kentsammanhang på nästan ett decennium och jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte kunde ta mig dit.

Hur kunde det bli såhär undrar ni kanske nu? Har hon ingen koll på sin ekonomi? Jag kan bara säga såhär att jag går igenom en tuff period just nu. Och det är svårt att få pengarna att räcka till för några större utsvävningar. Förhoppningsvis blir det bättre framöver.

Jag hade som sagt börjat ge upp att ta mig till Stockholm och i min sorg och frustration skriver jag ett inlägg på Facebook där jag beklagar mig över min situation. En stund efter att jag postat detta ringer en vän och säger att hen vill betala min resa så att jag kan ta mig iväg (!!!). Egentligen känns det som ett alldeles för stort erbjudande för att tacka ja till, men jag vill ju detta så otroligt mycket så det får bli så helt enkelt. Till dig som gjorde detta för mig: Jag är så OÄNDLIGT tacksam!!!

Detta bestämdes alltså dagen innan och den billigaste flyget gick kl 16:45 till konserten som började kl 19:30. Men enligt min beräkningar skulle jag hinna, om jag tog mig raka vägen från Arlanda till 3Arena. Sagt och gjort, jag landar före tidtabell, tar mig in till city med Arlanda Express och sedan taxi till arenan. Efter att ha virrat runt för att hitta rätt väg in står jag framför scenen med en halvtimmes marginal. YES!

På flygplatsen träffar jag flera andra som ska ner och se kent. Men på lördag eller söndag...De tycker att jag är galen som reser så nära inpå. Ingen packning har jag heller. Inte ens en handväska. Eftersom att jag ska direkt till arenan där det är väskförbud har jag bara mobilen och ett VISA-kort med mig. Stannar bara en natt och får låna tandborste hos pappa så det får funka.

Notera att jag alltså gör detta helt själv. Min tanke är att hitta några att hänga med på plats men jag är alldeles för nykter och fokuserad på att komma fram i tid för att orka bry mig. Nu vill jag bara att konserten ska börja. Jag följer nedräkningen och blir mer och mer pirrig och förväntansfull.

Äntligen drar det igång! En massa spöken med vita lakan flyger fram på skärmarna till suggestiv musik som visar sig vara en variant på introt till Stenbrott. Och så är de igång!

I mitt nästa inlägg skriver jag om vad jag tyckte om själva konserten. Stay tuned!

Kärlek och respekt

Kicki